Har funderat ett tag på om jag skulle ta upp min blogg igen....and here I am!
Det är över ett halvår sedan jag skrev senast och det har verkligen hänt saker i mitt liv under dessa månaderna, det kan man lungt säga.
För att göra det långa kort så drar vi oss tilbaka:
Januari/februari: Thailandtripp nr 2. Både bra och dåligt. Det bästa var helt klart Thailands sydligaste ö, Koh Lipe som gränsar till Malaysia. Ön de kallar Thailands Maldiverna.
Helt fantastisk ö och riktig thai känsla. Enda minus var vårt boende som var en liten bungalow bredvid ett hönshus. Tuppafan gol vaje morgon kl 6 suck.
Vi passade på att dyka vid Phi phi island också samt hälsa på vår gode vän Togge(Torgny Wijk) och övernattade i hans lilla place(ja det var litet, inte ens ett handfat fanns haha)
Vi fick se både sköldpaddor, leopardhaj, svartfenad revhaj mm. Detta var resans hödpunkt nr 2. Phi Phi är också en helt underbar ö. Verkligen!
Vi reste norrut mot Ao Nang de sista dagarna där vi var förra året men gud vilken besvikelse. Rena Phuket gettot och så skräpigt det hade blivit! Magsjuk blev man ocså i Ao Nang så de sista dagarna var man inte på topp.
Mars/April: Ska jag vara ärlig så har jag inget större minne av dessa månaderna. Var väldigt mycket jobb. Det bästa av allt var om organisationen där. Nu jobbar jag bara dagtid vilket e helt underbart. Mer tid åt min älskling, mina vänner och min hobby! Kan inte bli bättre. Förlorar lite i lön men pengar e långt ifrån allt. Jag behöver inte köpa dyra märkeskläder, dricka fina viner eller gå ut o fika varje dag för att bli komlett sedd, hörd och accepterad :-)
Maj: Fallskärmsäsongen är äntligen här!! Åhhhh vad jag längtat. Blev årsförsta i Everöd. Pirrigt som bara den men det gick vägen och ytterligare 14 hopp på Syd.
27 maj: En dag som förändrade mycket. Jobbade som vanligt till 15.30. Skulle inte hoppat denna dgen men Johnny undrade om jag kunde hoppa. Ok ett hoppa kan jag ta tänkte jag...
Det slutade med en krachlandning och en spricka i foten(som blev något helt annat senare) Jag låg på marken och tänkte...Fy fan vad ont det gör, lever jag? Ja det gör jag! Jag tyckte det tog en hel evighet tills de andra kom springandes fram till mig men det tog ju bara 30 sekunder eller nåt:-) Jag tänkte mycket på min 30 års fest. Shit alltså hur ska detta gå??Försökte resa mig upp men trillade ihopa igen av smärtan. Ambulans skrek nån. NEEEEEJ sa jag, den e bara stukad. 20 minuter senare var jag på akuten. Carlsa kör snabbt ;-) 7 timmar, en plastskena och lite Panodil senare var vi hemma.
5 Juni: 40 st vänner på min stora dag, jag i rullstol, mamma, pappa, svärmor och älskling jobbade hårt med mat, tält, dukning osv och jag var förtvivlad att inte kunna hjälpa till. Eller ja...lite sallad kunde jag ju allt göra :-) Och kolasås till marängswichen:-)
Det blev en lyckad kväll med härligt väder och mycket sång. Tack igen alla för att ni gjorde min dag så bra!
22 juni: Återbesök på ortopeden. Varför hoppar du på kryckor fortfarande undrade läkaren?
Jag tänkte- e han dum i knoppen? Jag har ont såklart? Hmmm nä vi får röntga om foten tyckte han.
Jaha ok... Tiden gick och när man hörde läkaren muttra om att det inte såg bra ut på bilderna så blev man ju iskall inombords. Han bad mig själv komma ut o kolla bilderna för att visa att det var värre än en liten spricka de sagt från början. Hela språngbenet var kaputt. En bit som lossnat och åkt ner i leden + en massa andra sprickor. Hur sjutton kunde de missa det??Kollade även de gamla bilderna och det syntes tydligt! Jäkla klåpare! Dagen efter blev det akut operation. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag grät i 2 dygn oavbrutet när läkaren gav beskedet 12 veckor i gips och ingen belastning under denna tid!!!
Så nu e jag tillbaka på ruta ett igen. En vecka har gått sedan op och sakta men säkert håller modet på att komma tillbaka. Nu har jag en rolig fest att se fram emot på lördag då min kära vän Cecilia ska firas:-) Och så har jag ju fått ett lila gips....... :-D
Det är över ett halvår sedan jag skrev senast och det har verkligen hänt saker i mitt liv under dessa månaderna, det kan man lungt säga.
För att göra det långa kort så drar vi oss tilbaka:
Januari/februari: Thailandtripp nr 2. Både bra och dåligt. Det bästa var helt klart Thailands sydligaste ö, Koh Lipe som gränsar till Malaysia. Ön de kallar Thailands Maldiverna.
Helt fantastisk ö och riktig thai känsla. Enda minus var vårt boende som var en liten bungalow bredvid ett hönshus. Tuppafan gol vaje morgon kl 6 suck.
Vi passade på att dyka vid Phi phi island också samt hälsa på vår gode vän Togge(Torgny Wijk) och övernattade i hans lilla place(ja det var litet, inte ens ett handfat fanns haha)
Vi fick se både sköldpaddor, leopardhaj, svartfenad revhaj mm. Detta var resans hödpunkt nr 2. Phi Phi är också en helt underbar ö. Verkligen!
Vi reste norrut mot Ao Nang de sista dagarna där vi var förra året men gud vilken besvikelse. Rena Phuket gettot och så skräpigt det hade blivit! Magsjuk blev man ocså i Ao Nang så de sista dagarna var man inte på topp.
Mars/April: Ska jag vara ärlig så har jag inget större minne av dessa månaderna. Var väldigt mycket jobb. Det bästa av allt var om organisationen där. Nu jobbar jag bara dagtid vilket e helt underbart. Mer tid åt min älskling, mina vänner och min hobby! Kan inte bli bättre. Förlorar lite i lön men pengar e långt ifrån allt. Jag behöver inte köpa dyra märkeskläder, dricka fina viner eller gå ut o fika varje dag för att bli komlett sedd, hörd och accepterad :-)
Maj: Fallskärmsäsongen är äntligen här!! Åhhhh vad jag längtat. Blev årsförsta i Everöd. Pirrigt som bara den men det gick vägen och ytterligare 14 hopp på Syd.
27 maj: En dag som förändrade mycket. Jobbade som vanligt till 15.30. Skulle inte hoppat denna dgen men Johnny undrade om jag kunde hoppa. Ok ett hoppa kan jag ta tänkte jag...
Det slutade med en krachlandning och en spricka i foten(som blev något helt annat senare) Jag låg på marken och tänkte...Fy fan vad ont det gör, lever jag? Ja det gör jag! Jag tyckte det tog en hel evighet tills de andra kom springandes fram till mig men det tog ju bara 30 sekunder eller nåt:-) Jag tänkte mycket på min 30 års fest. Shit alltså hur ska detta gå??Försökte resa mig upp men trillade ihopa igen av smärtan. Ambulans skrek nån. NEEEEEJ sa jag, den e bara stukad. 20 minuter senare var jag på akuten. Carlsa kör snabbt ;-) 7 timmar, en plastskena och lite Panodil senare var vi hemma.
5 Juni: 40 st vänner på min stora dag, jag i rullstol, mamma, pappa, svärmor och älskling jobbade hårt med mat, tält, dukning osv och jag var förtvivlad att inte kunna hjälpa till. Eller ja...lite sallad kunde jag ju allt göra :-) Och kolasås till marängswichen:-)
Det blev en lyckad kväll med härligt väder och mycket sång. Tack igen alla för att ni gjorde min dag så bra!
22 juni: Återbesök på ortopeden. Varför hoppar du på kryckor fortfarande undrade läkaren?
Jag tänkte- e han dum i knoppen? Jag har ont såklart? Hmmm nä vi får röntga om foten tyckte han.
Jaha ok... Tiden gick och när man hörde läkaren muttra om att det inte såg bra ut på bilderna så blev man ju iskall inombords. Han bad mig själv komma ut o kolla bilderna för att visa att det var värre än en liten spricka de sagt från början. Hela språngbenet var kaputt. En bit som lossnat och åkt ner i leden + en massa andra sprickor. Hur sjutton kunde de missa det??Kollade även de gamla bilderna och det syntes tydligt! Jäkla klåpare! Dagen efter blev det akut operation. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag grät i 2 dygn oavbrutet när läkaren gav beskedet 12 veckor i gips och ingen belastning under denna tid!!!
Så nu e jag tillbaka på ruta ett igen. En vecka har gått sedan op och sakta men säkert håller modet på att komma tillbaka. Nu har jag en rolig fest att se fram emot på lördag då min kära vän Cecilia ska firas:-) Och så har jag ju fått ett lila gips....... :-D
